Vännen.

Min vän

som jag behöver dig
som jag saknar dig

jag är ingenting utan dig

du fyller och finns där, så väldigt naturligt,
och
mina tomrum ekar inte tack vare dig

du finns där som en förträfflig del i mitt liv

vi skuggar varandra trots tusentals mil

utan dig och fotfästet… försvinner nog

© Elin Edin.

Bara det är du.

Vart du än för mig,
tar mig,
leder mig.

Det spelar ingen roll vart.
Bara det är du.

Så länge det är du, åker jag över hela världen.
Om och om igen.

Så länge jag får se dina ögon lysa och det är din hand som värmer min.

Det spelar ingen roll vart.
Bara det är du.

© Elin Edin.

Försöker.

Jag befinner mig i ett töcken.

Här och där.

Alltså.

Vet inte vart jag ska börja eller sluta.

Livet där är på paus, för livet här, och jag är medelvärdet, som försöker.

Försöker hålla ryggen rak, försöker hålla posen, för att inte tala om masken.

Rakryggad alltså.

Men också.

Jävligt missförstådd.

© Elin Edin.

Valen.

Om du har ett val, där rakt framför dig, varför ser du inte till att välja då?

Istället leder det till kval.
Svåra val.

Aldrig helt och enkelt.
Inte sjävklart.

Alla dessa val, dom håller dig kvar och leder ingenstans.

I det du kallar väntan, söker du vidare.
Där vilar du.

Försöker i alla fall.

Det är inte av det fridfulla slaget.
Den där vilan hade du kunna varit utan.

© Elin Edin.

Cyklo.

Känslor viljor tankar. De styrs alla av cykler.
Det är min teori och syn på saken.

Cyklerna som bara kvinnan förstår sig på?

Likt fullmånen som lyser och enligt några gör det dem galna.
I skenet av månen är vi alla avklädda och dölja går inte längre.

Fast.

Det där är en myt. Ett påhitt.
Säger de som inte vet.

Ta ditt ansvar och ta kontroll över det som far och drar.
Istället.

Lättare sagt än gjort. Faktiskt.

En cykel är någonting på hjul, så det är klart det spinner och snurrar.

(ok, det där sista var väldans otroligt lamt).

© Elin Edin.

Ur mörkret i hennes hjärta.

Ur mörkret i hennes hjärta där finns ett ljus.
Men också,
strävan efter mer och mer.

Jakten, jagandet.
Alltid närvarande, alltid där.

Söker vidare efter svaren. Försöker landa i längtan och dröm.

Tanken med nyfödda Compose Corner är just att komponera. Eller för den delen att sätta samman orden. De där orden. Orden ska få liv och färg tänker jag. De ska få sjunga och sprudla, om de vill det. Tillåta sig att braka loss och skapa kaos, men kanske också en hel del harmoni. Det fria skrivandet är huvudingrediensen.

© Elin Edin.